torsdag 18 november 2010

Kommentar om nationaliseringsplaner och ANCYL:s inflytande

av TOR BILLGREN

ANC börjar nu utreda frågan om nationalisering av landets gruvor. Partiet har sannerligen svängt snabbt i frågan. Redan i början av 90-talet tog Nelson Mandela avstånd från nationaliseringar, Jacob Zuma har under sin presidentperiod gång på gång slagit fast att "nationaliseringar inte är en del av regeringens politik". Så sent som i februari bedyrade ministern för mineralresurser, Susan Shabangu att det inte kommer att ske under hennes livstid. T.o.m. kommunistpartiet har argumenterat emot.

Men ANC:s ungdomsförbund (ANCYL) har pressat på och vid partikongressen i Durban i september infördes frågan officiellt på ANC:s agenda. Men inte ens detta gjorde ANCYL nöjda. När det visade sig att kongressen röstade för att saken just skulle utredas först och inte omedelbart bli en del av partiets politik, hindrade ordföranden Julius Malema mötesgången genom att storma podiet med sitt entourage. Aktionen skapade stor upprördhet bland delegaterna och presidenten tog avstånd från den.

Det är obegripligt att ungdomsförbundet kan styra partiets – och landets – politik i en så här central fråga och skapa en hundraåttiograders policysvängning på bara några månader. Obegripligt och obehagligt. Ta bara pressmeddelandet som förbundet skickade ut apropå de nu annonserade utredningarna. Där kräver de en strikt politiserad och vetenskapsignorerande process, som absolut inte får vara oberoende.

ANC:s ungdomsförbund utgör partiets framtida ledarskikt. Och upphöjningen från junior till senior kan gå väldigt fort. Malusi Gigaba gick direkt från ANCYL-ordförande till vice inrikesminister 2005. Två år efter att Fikile Mbalula hade slutade som ledare, blev han utsedd till vice polisminister i Zumas regering. Idag är han idrottsminister (han var en av dignitärerna som hälsade på fotbollsspelarna inför gårdagens vänskapsmatch mellan Sydafrika och USA).

Därför är det oroväckande när etablissemanget bemöter Julius Malemas rasifierade retorik, skandalösa utspel och ofta korkade kommentarer som om han vore en clown. Förra fredagens Twitter-kampanj mot honom är ett praktexempel på detta. Det är som att de malemakritiska sydafrikanerna och den liberala pressen försöker skoja bort det faktum att han väldigt snart kommer att sitta på en verkligt betydelsefull ledarpost i landet. Och då kommer de med största sannolikhet att kunna hålla sig för skratt.

________________________________________
Läs mer om oroväckande Malematendenser i slutet av min intervju med Rian Malan.

Inga kommentarer: