Missa inte Niklas Orrenius fina krönika om Zimbabwe i dagens Sydsvenskan. Han jämför med ett besök 2002 och känner förändringens vindar blåsa i ansiktet:
Orrenius optimism står i kontrast till analysen i senaste numret av The Economist, som snarare känner blodvittring inför de kommande valen.
Själv är jag rätt trött på det negativa ältandet om Zimbabwe. Zanu-PF är utan tvekan ett gangsterparti, men landet är onekligen på väg upp ur dyngan. Det borde det också skrivas om. Jag åker dit och bildar mig en egen uppfattning i januari.
Idag har inte Zimbabwe en enda politisk fånge. Mugabekritiska tidningar säljs i varje gathörn. Känslan av våld och oro i luften är borta när jag promenerar i centrala Harare med ett barn i varje hand.
Orrenius optimism står i kontrast till analysen i senaste numret av The Economist, som snarare känner blodvittring inför de kommande valen.
Several Zanu-PF leaders have made clear that the party will not make the same mistake again [låta MDC vinna valet]: this time, the violent intimidation could start well before the next election. Some say it has already begun.
Själv är jag rätt trött på det negativa ältandet om Zimbabwe. Zanu-PF är utan tvekan ett gangsterparti, men landet är onekligen på väg upp ur dyngan. Det borde det också skrivas om. Jag åker dit och bildar mig en egen uppfattning i januari.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar